Mamma, titta Buzz!

Vabbar idag. Alice är kanonförkyld och var så snuvig att hon knappt kunde sova inatt. Inte läge för dagis då.  Kaffe till mig och Buzz Lightyear – Rymdjägare till kidsen.

Typiskt bara att hon ska bli sjuk på en måndag. Leder ofrånkomligen till krångel. Diskuterar med barnens pappa. Undrar om han kan hämta dem på morgonen, har ju seminarie idag.  Vi har kommit överens om kl 16, säger han. Vilka vi? undrar jag. Jo, jag och familjerätten.

Nu ska man ju ta det han säger med en nypa salt. Men familjerätten kan ju inte besluta saker över huvudet på mig. Jag tycker inte ens att de ska diskutera tider och semesterveckor och vad det nu kan vara över huvudet på mig. Om det nu är det de gör,  trots att jag uttryckligen har sagt att jag är orolig för att han ska styra och ställa och diktera alla villkor, känns deras förtroendekapital ganska lågt.

Morgonen i korthet

Upptäcker att den illa tagit av sig blöjan under natten. Ja, ni kan ju tänka själva. Lyckades förhandla till min en timmes extra sömn genom att sätta på barnkanalen. Pajade ett av mina två vinglas när jag skulle göra frukost. Känns som ett dåligt omen. Som om jag ska behöva dricka vin ensam resten av livet. Eller så köper jag  bara nya vinglas

60

60 påståenden. Vart och ett vidrigt i sig självt. Jag kryssar i 50 av dem. Tänker att det inte är så konstigt att man mår dåligt.

Man vänjer sig

På väg hem, med tankarna någon helt annanstans. Hör en röst, rycker till, tittar upp. Möter ett ansikte jag inte vill se på så nära håll.

Varför svarar du inte? Och jag svarar att jag inte vill lägga ner energi på någon diskussion. Inte här, inte nu.

Då talar han om för mig exakt vad han tycker att jag är. Det är märkligt att det går att vänja sig vid sådana ord. Att det som första gången kändes som att bli slagen i ansiktet numera rinner av. Visst bryr jag mig fortfarande, men jag kan skratta åt honom, vända mig om och gå.

Han ska inte få göra mig illa. Jag tänker inte ge honom det nöjet.

enligt RB 20 kap…

Idag har vi haft introduktionsseminarium. Bara en sån sak. Soft start. Klassen verkar innehålla några intressanta karaktärer. Urtypen av den nördige, och jobbiga,  juriststudenten. Ni vet, den där besserwissern som har letat hela natten efter en paragraf att sätta dit läraren på. Tyckte han var rätt skön ändå, kommer  förmodligen ändra uppfattning rätt snart.

Är däremot lite orolig för biffen som ägnade sig åt prickskytte och hade en massa vapen hemma. Han såg livsfarlig ut! Vet inte om det faktum att han dansar tango kan räknas som en förmildrande omständighet.

och där klappar vi igen T3!

AB. Två bokstäver som gör övriga kommentarer överflödiga. Två bokstäver som lyfte min dag.

Jag trodde ärligt talat inte att det var möjligt. Det borde inte gå. Det borde inte gå att prestera på det viset när världen rasar. Men det gick, och jag är så otroligt glad för det.

Kickar igång T4!

Det är mycket som ska klaffa. Idag var det planeringsdag på dagis, och följdaktligen hade de stängt. Hade varken jag eller barnens pappa koll på. Eftersom hans aktiviteter i vanlig ordning är viktigare än mina fick jag tänka om helt och hämta kids istället för att ladda inför straffrättsföreläsning. Barnen fick helt enkelt följa med mig till Juridicum för registreringen, men att sitta still 3 timmar på BMC – nej det klarar inte två små kottar av.

Juristutbildningen är en smula gammeldags. Vi upphåller oss i historietyngda lokaler, läser uråldriga böcker skrivna av urtidsgubbar och måste infinna oss i egen hög person på institutionen för att registera oss. Ungarna charmade studievägledaren som en gång lurade in mig i det här och någon konstaterade att studenterna minsann blir yngre och yngre.

Sen drog vi oss hem igen och försökte undvika isblocken som föll från skyn. Noah byggde skyskrapor i lego och Alice slog nästan ihjäl min mobiltelefon. Vi hade en bra dag helt enkelt. Det verkar bli en bra termin också. Har min favorit från T1 som seminarielärare i straffrätt och två seminarier och ett par föreläsningar i veckan känns ytterst humant jämfört med det panikartade tempot på T3.

Ser fram mot att närmare fördjupa mig i den sk Ekelöfska amöban. Känner att  jag borde läsa Kafkas Processen. Det här kommer bli kul, det känner jag på mig.