Vi saknar er, Bamse och jag!

Tror att måndagskvällarna är värst. Det är då jag viker barnens nytvättade kläder och lägger i prydliga högar i garderoben. Det är då jag plockar undan alla leksaker som barnen lekt med och hittar en övergiven Bamse under soffbordet. Bamse, som treåringen bär med sig jämt. Bamse som ibland ramlar och slår sig så att både Noah och mamma måste blåsa, krama och pussa. Som ibland får vänta i skåpet på dagis, som alltid får sova bredvid på kudden.

Det blir så plågsamt uppenbart att det är något som saknas när de inte är här.